Igår (fredag) var det ju friluftsdag med skolan och vi åkte skridskor i kungsträdgården i en och en halv timme (från klockan 10.00 - skoj!) Jag hade inte åkt skridskor på över 4 år så det var såklart lite skakigt och obekvämt när man väl tog sin plats på isen. Men mot slutet gick det bättre och de små piruetterna kom tillbaka. Förr i tiden när brodern min gick på hockey så åkte alltid jag och min mamma skridskor på Östermalms IPs underbara skridskobana varje gång de hade träning (3 gånger i veckan). Jag hade till och med tävlingar med hockeykillarna om vem som åkte snabbast och jag vann några gånger. Men igår var det inte så. Aja, tyckte att det var kul igår så jag kommer nog börja ta igen mig med skridskoåkningen. Banan finns ju kvar på Östermalm.

Men nu för att förklara titeln till detta inlägg. Jag kom till jobbet klockan 12.00 för jag skulle ändå jobba till midnattens timme med inventeringen. Så jag stod i kassan och väntade på att kunder skulle komma in och hoppsan sa så ser jag ett bekant ansikte. Jag upprepade hans namn när han passerade. Jag var i total chock. Om jag kunde rört på mig och pratat så hade jag sprungit efter honom som en galning. Men jag var som sagt i chock. Erik Hassle hade just gått förbi butiken. "Erik Hassle, Erik Hassle, Erik Hassle, Erik Hassle, Erik Hassle..." osv. Jag hyperventilerade. Underbara svenska stjärnskottet Erik Hassle hade just gått förbi butiken.

(Mina bilder från hans konsert på Gröna Lund 5 Juli 2010)